Året är 2008. Jag blev mamma för andra gången i maj 2007. I april 2008 skall jag göra en gastric på Ersta sjukhus. 

Då jag är laktos intolerant så kan jag inte gå igenom den förberedande kuren med medifast. Jag fick istället äta vanlig soppa. 

När jag kom dit fick jag ett rum och byta om till operationskläder sedan började den långa väntan. 

Själva operationen gick bra och jag var uppe och sprang omkring redan två timmar efter operationen. 

Min läkare var nästan lite fascinerad över att jag var så pigg. 

De gick ganska lätta att lyckas äta på rätt sätt för att få komma hem. 

Var inte sjukskriven så länge och livet rullade på. Men nu började den ansträngda vardagen. 

Lämna på förskolan, jobba hela dagar och så skulle man äta var annan timme. Det gick å h-vete. 

Vem hinner äta var annan timme när man har ett stressigt jobb och familj? 

Blev bara tröttare och tröttare ingen ork. Sätter sig på humöret. Blir mer och mer nedbruten och januari 2009 startar min mardröm. 

Det första som sker är att jag får så ont när jag äter så jag måste ligga minst en halvtimme efter maten. 

Jag stannar upp i vikten och får svårigheter med sockret och får panikmage. 

Tar kontakt med Ersta sjukhus igen och de skickar mig vidare till en diabetes läkare. 

Jag har inte diabetes och kontakten tystnar. Jag tänkte att okej får kanske leva så här. 

Påsken 2010 hände en upplevelse som skrämde mig och gjorde att jag kontaktade Ersta igen. 

Familjen och jag hade varit på min mans föräldrars ställe och firat påsk. Vi hade kommit hem sent och hade bara packat ut delar av packningen. På köksbordet har vi en frysväska och det överblivna godiset låg i den. 

Jag vaknar under natten av att jag skakar och svettas värre än vanlig när jag får socker känningar. Vet att jag går ur sängen för att gå ner till köket för att äta något. Nu är det svart. Nästa gång jag har medvetande står jag i gästrummet och undrar varför jag står där. 

Nu måste jag ha något i mig minnet förvinner igen och nästa gång jag "vaknar upp" sitter jag i soffan i vardagsrummet med en godispåse och smör. Chockad och skakad försöker jag få i mig en knäckebrödssmörgås. Jag tar åter kontakt med Ersta. Denna gången träffar jag en underbar människa. Hon är diabetes överläkare på Ersta. Hon tar mig på allvar. 

Hon börjar att utreda mig. Jag har fått fel på min sköldkörtel och får medicin för detta. Man konstaterar även att jag inte tar upp vitaminerna som jag borde och min läkare skickar en remiss till min VC för att de ska ge mig injektioner. 

Vi konstaterar att om jag dricker ett glas vatten på kvällen innan jag lägger mig så händer något med mitt socker. 

En utredning påbörjades. Under 2011 fick göra fler undersökning. Ett furkosttest, svält i tre dagar och olika rödken undersökningar. Man kom inte fram till något alls. Förutom att jag har problem. 

Mina panikmage attacker blir värre och man kommer fram till att jag är mjölkprotein allergiker. 

Nu är det så illa att äter jag något måste jag ha en toalett i närheten. Detta ofta i samband med kraftiga magsmärtor. 

Min läkare kontaktar kirurgen på Ersta och blir kallad på återbesök. Denne gången vill de att jag ska göra en gastroskopi för att se om det är något fel i kopplingen. 

När jag vaknar upp har jag sju nya hål i magen. De har gjort en titthåls operation igen. 

De kom fram till ingenting. 

Nu ger jag upp. Är så trött och har sådana smärtor och har konstant problem med magen. 

Jag fortsätter att gå hon min läkare på Ersta. Flera problem kommer till. Min läkare har vid detta laget skickat tre remisser till VC för att de ska ge mig järn. Inget svar varken till mig eller henne. Jag får själv kontakta dem och till slut kom min läkare och jag fram till att hon skriver ut receptet på järnet och så behöver jag bara boka en tid hos distriktsköterskan. 

Detta fungerade en gång. 

I juni 2014 träffar jag min läkare igen på Ersta. Hon är mycket orolig för mig och bestämmer sig för att åter igen ta kontakt med kirurgen. Får en tid hos honom i juli 20014. Vid mötet blev jag erbjuden att operera tillbaka mig. 

Nu kommer nästa ångest. Vad ska jag göra? Har nu en tid försökt att hitta information om hur det har gått för personer som opererats tillbaka. Men utan resultat.  

Åter igen står jag inför ett stort beslut. Vad ska jag göra nu? 

Nästa kapitel: 

Hur har mobbingen påverkat mig som person?